Vad händer?

...målsäganden önskar ingen särskild påföljd...

Jo, tänker jag tyst. Besöksförbud på Pridefestivalen.


Rättegången har alltså varit. Domen dröjer ytterligare ett tag. Jag tycker att huvudförhandlingen gick bra och jag är nöjd med min insats. Jag har dock absolut ingen aning om vad det kommer att stå i domen, det kan gå hur som helst. Mest handlar det om, tror jag, huruvida den misshandel jag uppenbart blivit utsatt för kan bevisas vara "misshandel av normalgraden" och inte "ringa misshandel" som i så fall är preskriberat. Jag har sms och mail från Big med erkännanden och jag har ett vittne (som pratat med mig efter några av tillfällena, inte sett det faktiska brottet), men det framkommer inte exakt hur ont det gjorde (förutom i min berättelse förstås) och jag behövde aldrig somatisk läkarvård (och mina psykjournaler skulle nog vara mer till en nackdel än en fördel för mig att visa upp). Så det är vänta och se som gäller nu.

Oavsett dom tror jag att jag är på god väg att äntligen gå vidare nu. Jag har gjort mitt, jag har drivit det här så långt jag har kunnat. Jag har inte längre några ouppklarade affärer jag måste ta itu med, nu behöver jag bara göra sådant jag vill göra. Vad nu det skulle kunna tänkas vara har jag dock inte heller någon aning om.