torsdag 14 augusti 2008

Anteckningar under sommaren



17 juli: Jag hajjar! Mitt liv är perfekt. Depressioner får en att inse vad som verkligen betyder något. Vad som är nödvändigt och viktigt. Mitt liv som det var 2006 minus skolångesten jag hade då är så jag vill ha det. Jag ska återskapa allt det som jag hade då och förhoppningsvis kommer jag då också må och känna som jag gjorde då. Vilket var bra och lycka! Och rent praktiskt är det faktiskt inte ett dugg svårt att återskapa det livet. Jag måste bara vänta till september då jag får en alldeles egen etta igen och ringa upp alla människor jag hade i mitt liv då samt börja utöva alla mina fritidsaktiviteter igen. Om jag bara kunde begripa varför det ibland tar så lån tid att få tummen ur och varför energin och lusten så ofta helt plötsligt bara försvinner.

Natten till den 23:e juli: Jag vet vad jag vill ha. Jag vill ha föräldrar. En eller två vuxna människor som kompromisslöst älskar mig och står vid min sida och tar hand om mig när jag inte kan ta hand om mig själv. I och med att mina biologiska inte klarade av sitt jobb så behöver jag ett likvärdigt substitut. Men vart sjutton hittar en ett par ställföreträdande föräldrar? Min terapeut säger att det inte finns att få. Om en inte har turen att få ett set så fort eller väldigt snart efter en anländer till denna värld så blir en utan.
Om det finns någon där ute som vet att min terapeut har fel: speak now!

24:e juli: Allting handlar ju om att fylla det tomma hålet. Det har det gjort så länge att jag knappt minns något annat. Det går att stoppa ner mat, svält, rakblad och piller där, men hålet fylls aldrig igen hur stora mängder en än lyckas komma över. Jag är tämligen övertygad om att hålet inte går att fyllas och stoppas igen, utan måste växa igen. Men när en inte växer och hålet står där och gapar då måste en ju fylla det om det inte ska bli outhärdligt. Vart får en tag i växtelixir?

Skrivkramp



Det är så löjligt, men anledningen till att jag inte har skrivit fler inlägg här är att jag har prestationsångest. Jag tycker att allt jag skriver för allmän beskådan måste ha en mening, ett djup, ett budskap eller åtminstone säga något någolunda viktigt. Men detta är ju ändå bara en dagbok. Och folk som inte gillar att läsa det jag skriver behöver ju inte fortsätta läsa. Detta är internet, ingen tidning eller utgiven bok. Mitt tips till alla bloggare mig själv inräknad är att skippa kraven ni har på era texter. Efter att ni har tillåtit er själva att skriva några "meningslösa" inlägg så kommer kreativiteten flöda till och det mesta kommer att få en mening ändå.

Så det är väl bara för mig att sätta igång att blogga då.