onsdag 28 april 2010

Dags för ECT



Jag åker till sjukhuset vid halv två i eftermiddag, men den första behandlingen blir nog först på fredag. Anledning till att jag kommer dit tidigare är att de måste ta massa test för att kontrollera att jag är i tillräckligt god form fysiskt och att jag helt enkelt inte orkar vara ensam hemma längre. Jag är i rätt dåligt skick.
Jag lär vara där i minst två veckor. Suck. Inget internet, ingen digital-tv, massor av restriktioner. Mitt liv är tråkigt nog ändå, hur ska jag stå ut?! Jag kommer förstås gå ut och träffa folk alla de dagar jag orkar, men det lär ju inte bli mer än några i veckan.

Önska mig lycka till.

onsdag 21 april 2010



Idag föreslog min läkare elchocker. Jag visste att hon skulle göra det. Jag har nu varit djupt deprimerad i över två år i sträck. Under den tiden har jag provat fem olika mediciner i flera olika kombinationer. Några har fått mig att må aningen bättre i början, men sedan slutat ha effekt. Några har fått mig att må väldigt mycket sämre. En tog bort den fysiska tröttheten, men gjorde mig inte mindre nedstämd och gav mig alla biverkningar som fanns listade. (Nej, det var inte placebo för jag läste inte på innan.)

Jag har nyligen varit inlagd i två veckor. Ångesten och självskadesuget trappades upp mer och mer under några veckors tid och efter att ha rådfrågat min psykolog bestämde jag mig för att ta det säkra före det osäkra. Jag vantrivs oftast på psyket, men jag litar inte riktigt på mig själv längre. Jag blev utskriven trots att jag inte mår bättre (tvärtom), förmodligen för att jag lät bli att skada mig själv under permissionerna.

Jag ska tänka på och läsa om ECT i en vecka. Sedan träffar jag min läkare igen och ska då säga okej eller nej. Mitt beslut lär mest grunda sig på om den senaste medicinändringen ger någonting alls.