torsdag 16 september 2010

16:e september...



Det är 2 år sedan jag frigjorde mig från Big idag.

Men jag är inte singel längre. Under en av sommarens alla psyket-vistelser träffade jag en tjej. Och under en av vårens alla psyket-vistelser träffade jag en ny vän som jag sedan Pride inte riktigt vetat hur jag ska definiera. Om jag lever får jag se.

När jag berättade det här för min psykolog för någon månad sedan så frågade jag henne om hon blev förfärad över att jag inledde relationer med folk jag har träffat på psyket.
Hon sa: "Nej, alltså... Om man ska vara lite krass så, vart skulle du annars träffa någon? Man träffar ju folk där man är och du har inte gått till något jobb eller plugg, du har inte gått på någon kurs i keramik... Så då är det ju kompisars kompisar eller... ja."
Det gjorde mig nästan lite kär i henne också. :-D

Jag gillade verkligen den personliga ton vi utvecklade, utan att hon någon gång blev privat. Det känns så konstigt att jag förmodligen aldrig någonsin kommer att se henne igen, när jag under en så pass lång tid har tänkt på henne varje dag. När det händer någonting så tänker jag "det här ska jag berätta för [namn]" eller "undra vad [namn] kommer att tycka/säga om det här".

Jag ska träffa min nya psykolog idag. Jag har träffat honom två gånger förut för att han skulle få reda på "the basics" innan vi startade vår kontakt och för att göra övergången smidigare för mig tror jag. Jag undrar verkligen hur det kommer att gå. Om jag lever får jag se.

Fun Fact




Under sommarmånadernas sammanlagt 92 dagar har jag varit inlagd 41 av dem. Det utgör 45% av sommaren.

onsdag 15 september 2010

A+



Karolinska smsar mig med jämna mellanrum och säger att de har ont om min blodgrupp. Jag önskar att jag hade kunnat hjälpa till, men Lamictal + tillval har hindrat mig de senaste två åren. Ge Blod-folket väntar ett kvartal, ett halvår eller ett år i taget innan de skickar ut en ny kallelse och det känns alltid så jobbigt att behöva ringa upp och säga "nej, jag kan fortfarande inte ge blod för jag äter fortfarande medicin(er)". Idag frågade hen jag pratade med om jag ville bli pausad i ett år igen eller avregistrera mig helt. Efter en stunds betänketid så valde jag det senare alternativet. Det kändes sorgligt att medge för mig själv att jag nog kommer att vara beroende av mediciner ett bra tag till, kanske för resten av mitt liv.

måndag 13 september 2010

OMG! Shit! Yay! Fuck! Yes! Aaaaah!



Helgen har passerat genom en känslostorm.

I fredags hade jag terapi-avslut. Min psykolog har gått klart sitt PTP-år och ska börja jobba som Leg. Psykolog på BUP. Jag är ledsen över att ha förlorat denna kontakt, vi kom bra överens, hon lyssnade på mig, hon var engagerad och jag upplevde att hon förstod sig på mig.

Som om detta inte var nog så upptäckte jag ett brev på hallgolvet en stund innan jag skulle gå hemifrån. Jag började skaka redan när jag såg loggan på kuvertet. Advokatfirman där mitt målsägandebiträde jobbar. Jag hade svårt att få upp kuvertet för mina händer vägrade sluta skaka, men till slut kunde jag läsa det som jag hade förstått skulle stå där: Big är åtalad. Äntligen. Jag anmälde för 1,33 år sedan och till min glädje (eller nåt) så är brottsrubriceringen fortfarande "Grov fridskränkning", den har inte blivit reducerad till "ringa misshandel" + "olaga hot" (vilket jag nu inser hade varit väldigt märkligt om den hade blivit det).
Jag hade kunnat skriva en meter långt blogginlägg om det här, men det orkar jag naturligtvis inte. Jag kommer att uppdatera så småningom.

fredag 3 september 2010

Blodprov



Sjuksköterska: Här var ett fint kärl... *sticker* ...men, det bara försvann!
Jag: Det där har hänt förut, mina blodkärl drar ihop sig lätt.
Sjuksköterska: Okej, jag försöker igen... *sticker* ...nä, jag kan inte hitta det.

10 min passerar, hon letar i båda armvecken och på händerna och kallar sedan på en annan sjuksköterska.

Sjuksköterska 2: Hur går det?
Sjuksköterska 1: Alltså, det fanns ett jättefint kärl och sen när jag försökte sticka så bara försvann det! Helt borta! Och så säger hon att det har hänt förut.
Sjuksköterska 2: *känner på armveck* Här är ju ett jättefint kärl.
Sjuksköterska 1: Ok, men du får sticka för om det blir fel igen så kommer mitt rykte bli förstört.
Sjuksköterska 2: Du, det går inte att förstöra något som sedan länge är förstört... *sticker* Så där. *börjar fylla provrör med blod*