måndag 27 december 2010

There is a war



There is a war between the rich and poor,
a war between the man and the woman.
There is a war between the ones who say there is a war
and the ones who say there isn't.


Why don't you come on back to the war.
Why don't you come on back to the war, back to the war.

Yes, I live here with a woman and a child,
the situation makes me kind of nervous.
Yes, I rise up from her arms, she says "I guess you call this love";
I call it service.

Why don't you come on back to the war, back to the war.
Why don't you come on back to the war, back to the war.

You cannot stand what I've become,
you much prefer the gentleman I was before.
I was so easy to defeat, I was so easy to control,
I didn't even know there was a war.


Why don't you come on back to the war, back to the war.
Why don't you come on back to the war, back to the war.

Come on back to the war.
Come on back to the war.

There is a war between the rich and poor,
a war between the man and the woman.
There is a war between the left and right,
a war between the black and white,
a war between the odd and the even.


Why don't you come on back to the war, back to this war.
Why don't you come on back to the war, come back.

Come on back to the war.
Come on back to the war.
Come on back to the war.
Come on back to the war.


-Leonard Cohen

onsdag 22 december 2010

It's so strange when you're down and lying on the floor
How you rise, shake your head, get up and ask for more
Clear-headed and open-eyed
With nothing left untried
Standing calmly at the crossroads, no desire to run
There's no hurry any more when all is said and done

Standing calmly at the crossroads, no desire to run
There's no hurry any more when all is said and done



(Abba - When all is said and done)

lördag 18 december 2010

Ding dong, the witch is dead.



Hon blev fälld. Vad mer finns det att säga? Massor. Men jag vet inte vad. Det är över nu. Det är äntligen fucking över.

Jag gick omkring med en känsla av djup tillfredsställelse i ungefär två veckor. Nu har det börjat avta lite, jag tänker mer på annat. Inget fel med det alls, kanske kan jag gå vidare helt och hållet nu. Men de där ögonblicken dyker förstås fortfarande upp och då är det är en mix av "hur kunde du göra det här mot mig din satmara!", "vad hade hänt om... [alla möjliga tänkbara omöjligheter]", "jag lyckades!", "Ha! Så går det när en bråkar med mig!", "jag hoppas du får ett bra liv och inte misshandlar någon mer, men om du gör det så hoppas jag att hen anmäler för då är du riktigt körd - du kommer vara stämplad som en återfallsförbrytare för all framtid" och framför allt: "Ding dong the witch is dead."

Den här domen har varit väldigt glädjande för alla i min omgivning. Några av de i kvinnofridsgruppen jublade högre än jag. Men det som berörde mig mest var när min kurator på brottsofferjouren sa: "Du har gjort något så ovanligt att det inte går att föra statistik på det!" Hon bad att få kopiera domen för hon hade bara en annan dom i sin ägo där en kvinna som blivit misshandlad i ett samkönat förhållande fått sin förövare fälld. Jag tror inte att jag riktigt kan greppa vidden av det. Men jag småler åt hur politiskt ens privatliv faktiskt kan vara. Jag har smålett och asgarvat åt det, förfärats, förargats och förtvivlats över det i nästan halva mitt liv.

Big förundrades över hur upprörd jag kunde bli över samhällsstrukturer hon inte hade reflekterat över eller noterat alls. "Du pratar om det som om det vore ett krig", kunde hon säga. Ja, för det är det ofta. Och särskilt i det här fallet. Jag tror inte att hon kan se det nu heller, trots att hon denna gång verkligen är personligt drabbad. Jag har aldrig startat ett krig och jag har sannerligen inte valt att trycka upp mitt - ibland väldigt skamfyllda - privatliv på plakat och gå med det i ett demonstrationståg. Nej, jag har blivit tvingad till det för att det var den andra sidan som började. Särskilt i det här fallet.