måndag 15 april 2013

Det går bra nu.


Jag mår okej. Min depression har gått från medelsvår till lindrig. För mig innebär det att jag inte lider av att vara vid liv, men att jag aldrig riktigt är glad heller. Jag har inte så mycket energi, men jag har tillräckligt för att kunna studera, fixa sånt jag måste och träffa vänner IRL (på nätet klarar jag att hålla kontakt med folk utan problem) då och då. Om jag inte hade pluggat hade jag klarat av mer sociala aktiviteter samt orkat ägna mig åt andra intressen som för närvarande får stå tillbaka. Det är i sin ordning, jag vill prioritera studierna nu. Vardagen kan vara trevlig, jag kan ha kul, uppskatta små saker o.s.v, men den där typen av glädjekänslor som känns i hela kroppen och som får en att uppskatta att vara vid liv saknas fortfarande. Notera att jag skrev "fortfarande". Det finns nu ett svagt hopp om att jag kanske inte kommer vara deprimerad resten av mitt liv. Jag låter dock bli att tänka på framtiden, för hoppet är inte så starkt att det motar bort tankarna som säger att jag aldrig kommer bli lycklig och glädjas över att jag lever. Så länge jag inte tänker på framtiden utan fokuserar på det som är här och nu är jag sällan ledsen.

Jag tror att den största anledningen till att jag mår bättre är att jag numera får sova varje natt. Mirakelmedlet som gör det möjligt stavas melatonin. Ibland får jag för få timmar, men jag har aldrig helt sömnlösa nätter och när jag har en sådan där jobbig dag efter för lite sömn kan jag lita på att jag kan sova igen det nästa natt. Ni anar inte vilken lättnad det är efter att ha haft konstanta sömnstörningar i 11 år. Inga sömnmedel jag tidigare prövat har fungerat (antingen har jag inte känt av dem alls eller så har de gjort mig så trött dagen efter att jag inte orkat göra någonting). Det som kunde hjälpa ibland (men långt ifrån varje gång) var benzo, men det kan en ju inte ta varenda kväll år efter år. (För er som inte vet är det narkotika).
Förutom att sömn rent biologiskt är viktigt för att en ska kunna må bra så gör det också att det är möjligt att ha rutiner och att ha ork att göra sånt som känns lite givande.

Så för er som har insomningsproblem kan jag verkligen rekommendera melatonin. Jag har rent melatonin i kapslar, men det krävs särskilt tillstånd från läkemedelsverket för att få det. (Fråga mig inte varför, det är inte för att det är farligt eller beroendeframkallande. Jag har hört att det inte gjorts tillräckligt med forskning så att de därför vill hålla koll på de som får det utskrivet, men jag vet inte.) De flesta måste pröva Valdoxan (antidepp & sömnmedel i kombination) och Cirkadin (enbart sömnmedel) först.


En sak till: Jag vet inte när jag kommer börja blogga regelbundet igen, men jag planerar inte att lägga ner bloggen och det lär komma ett par inlägg per år i alla fall så fortsätt gärna att ha kvar mig i följarlistan. :)

5 kommentarer:

  1. Jag är väldigt insatt i det mesta. (På ett annat hus). Just nu mycket 'föreläsande', nationellt samarbete och inte så många dagliga rutiner.

    SvaraRadera
  2. För mig har det varit Venlafaxin och Pergabalin...Det är OK idag...Att inte bara att stå ut - kunna vila och sova...jag har tagit Nozinan så länge att jag inte blir tung dagen efter, snarare har jag utvecklat nån slags (egentligen omöjlig säger de)tolerans och de slirar mer och mer..att kunna ta 100mg och gå på skogspromenad borde inte vara möjlig...men men..Kul att du hittat din yta...Jag har insett att det här varit i och med mig sedan 45 år och de säger att jag förmodligen behöver SSRI SSRA livet ut...Vi tar ev. förändringar när det kommer skäl, typ att 'stå ut' blir vedervärdigt på nytt. Som barn vet man inte men idag hade kanske skolan sett något...det kallas omsorgssvikt idag...man är oerhört lojal med sina päron oavsett pain or not...man vet inte varför hela torget stirrar hat på en när man är etta-gluttare.De hörde sig för lite i 5e klass, jag fick träffa nån slags kunnig, men jag var så trevlig och pratglad och intuitivt begåvad så det var så bra så...man är oerhört lojal...oerhört...jag hade verkligen kunnat behööva lite nånting av nån men jag producerade 'den glada sonen' och när jag var i mitt rum i det grå ett med det grå med saliven rinnande på kinden som låg mot det dammiga golvet fanns denne bara som en ide' ...idag blommar falukorven och min sociala värld dog när jag blev akut sjuk 1989. Att det i stort är ok idag och att lovar att jag inte äter barn eller knarkar haschsprutor så är det inte bara att vända sig om i matkön och säga 'ska vi leka'. så var det i fyran....idag går tiden. BlomBlomBlom-PANG

    JimB


    Så..

    SvaraRadera
  3. Jag äter Valdoxan nu (har ätit den i ca 2 veckor nu).
    Blev väl trött på de första tre tabletterna/kvällarna, men nu märker jag tyvärr inte av den tröttheten nå mer.
    Så jag får ändå ta Sonata och Stilnoct för att kunna sova några timmar/natt :/

    Sv: Jo, det var/är riktigt förjävligt. Vid den tidpunkten så orkade jag ju bara inte stå upp för mig själv heller.
    Nu är det så många år sedan, annars hade jag gjort en anmälan.

    Fyfan! Åh, jag blir förbannad. Vilken idiot...
    Vissa människor ska verkligen inte jobba på det ställe som de jobbar på.
    Hoppas att sköterskan hade en bättre attityd.

    SvaraRadera
  4. Jag nominerade dig till Sunshine Award.
    Läs mer här: http://www.tricia.se/2013/11/sunshine-award.html

    /Tricia

    SvaraRadera
  5. Skönt att du känner dig lite bättre just nu, hoppas det håller i sig.

    SvaraRadera